VEMS ÖNSKAN FÖLJER DU? DIN ELLER DITT EGOS?

Jag tänkte fortsätta på frågan om huruvida jag samarbetar med mina innersta önskningar eller inte. För det är så lätt att lura sig själv. Att bestämma ett mål, arbeta hårt och målmedvetet bara för att upptäcka att man inte kommer någon vart. Man är liksom fast.

Som jag nämnde i förra nyhetsbrevet så har vi en tendens att blicka utåt – på vår yttre verklighet och försöker nästan alltid att förändra den. Men tänk om det inte är den som ”felar” – utan mina önskningar? Tänk om mina önskningar inte är mina egentligen – utan mitt egos?

Tänk om jag bara tror att det är mina önskningar för att jag blivit ”programmerad” att tro det.

Ibland är det helt avgörande att sätta sig ned och våga ifrågasätta sina mål, drömmar och önskningar. Är dom verkligen mina eller är det omvärldens? Mina föräldrars drömmar? Samhällets förväntningar? Mitt egos?

En person som jag arbetat med ställde sig själv frågan om varför hennes yttre verklighet inte matchade hennes inre – dvs hennes drömmar och innersta önskningar. Hon arbetar med nöje och har i flera år strävat efter en större och bredare publik. Ett större kundunderlag som genererar ett stadigare flöde i kassan.

”Varför kommer jag inte dit?” frågade hon mig. ”När det är allt jag vill!”

Hon hade skilt sig ett par år tidigare efter ett ett helt liv med man, hus och barn. Och då, efter separationen, hade hon funnit yogan. Och yoga gjorde hon. Jämt. Hon pratade yoga, åt yoga, sov yoga.

Men det hon ”drömde” om var en bredare publik. Större framgång. Feta tidningsrubriker.

Mitt svar var enkelt ”Hur ska du kunna få det när du har huvudet fullt av yoga? Du vill en sak och tror att du jobbar i den riktningen men i verkligheten ligger ditt fokus, din längtan på något annat. På yogan.”

Hon funderade på det ett tag och insåg att det var precis så hon levde. Hon insåg att hon egentligen aldrig varit speciellt driven av att få en större och bredare publik utan att det var ett smicker hon ville ge sitt ego. Det var en ”programmering” hon fått från sitt akademiska barndomshem – ”Ordning och reda – löning på freda’ ”.

För jobben trillade som alltid in – om än i mindre mängd än hennes ego önskade. Och hon hade en publik – om än inte lika månghövdad och ”fin” som hennes ego önskade. För att framträda på en fritidsgård i Nacka var kanske inte vad hon drömde om som barn.

Men sanningen är den att hon älskar det. Älskar just den publiken, dom spelningarna, den arbetsbelastningen. Det passar henne perfekt – egentligen. För det tillåter henne att göra andra saker som hon älskar också – som t ex att åka på yogaresor, ordna yogaretreats, skriva om yoga.

Detta är ett typexempel på när det är läge att anpassa den inre verkligheten efter den yttre. För hur många av oss har inte huvudet fyllt av sex, bekräftelse, framgång eller pengar? Ibland är det tvärtom – men i detta fall var det så. Hur vet man vilket som är vilket då? Det tar vi i nästa nyhetsbrev.

Hälsningar

Raymond

GILLADE DU INLÄGGET

GILLA & DELA GÄRNA!