STÖRSTA MÖJLIGA TYSSSSSSSSTNAD

Alla människor söker lycka i sina liv – utan undantag. Det kan vi väl vara överens om?

Men vad är då lycka? Detta magiska, nästan ouppnåeliga tillstånd som vi alla söker, jagar och lägger både tid och pengar på att finna. Är lycka olika från person till person eller skulle vi kunna enas kring en gemensam sak? Ett tillstånd som vi alla kan samsas om vore optimalt. Om vi fick välja en enda sak…

Vad sägs om frid?! Rakt upp och ned frid (peace på engelska är både frid och fred). Ingen oro, ingen stress. Kan vi enas kring att lycka är att finna frid i livet, si?!

Så vad står emellan dig och denna frid? Vad är det som hindrar dig från att varje dag känna frid i det du gör i din vardag och t om tillföra glädje (oavsett vad du ska göra – diska, städa, köra barn till hockey, etc).

Jo, pladdrandet i ditt huvud. Rösterna som kacklar oavbrutet. Kritikern som kritiserar dig i allt du gör. Oron. Stressen. Alla måsten, krav och förväntningar på dig. Kort sagt – ditt ego.

I alla fall till väldigt stor del. För det är inte bara egot som ställer till det – omständigheter och andra saker spelar visst en liten roll i det hela – men inte så stor som vi gärna vill tro eller göra det till.

Egots högsta gyllene regel är att se bra ut. Att du ska se bra ut i omvärldens ögon. För egot är säker på att du är ditt rykte – det andra säger och tycker om dig.

Således lägger vi väldigt mycket tid, kraft och fokus på att springa omkring och se bra ut. Och det är inte gratis! Det kostar – på alla möjliga sätt och vis.

Dels är du fullt upptagen med att visa upp en fin fasad för omgivningen och dels är du ständigt orolig för att någon dum fan ska komma och rasera denna omsorgsfullt uppbyggda fasad. För ack och ve om du skulle tappa ansiktet inför andra!

Men tänk dig om du inte brydde dig ett smack om vad alla andra tyckte och tänkte om dig? Tänk om du vågade vara dig själv och istället fokusera på annat än att se bra ut? Hur skulle det kännas? Hur lätt skulle du bli?

På thaiboxningen för ett par dagar sedan fick jag en snurrspark på revbenen. Det betyder att min motståndare snurrade runt ett varv och satte hälen rätt i revbenen på mig. Stunden senare låg jag på golvet och kippade desperat efter andan.

Eftersom ett nytt pass skulle börja var det mycket folk i träningslokalen. En del fick kliva över mig. Andra stod och droppade svett på mig. Någon lade mitt tandskydd på träningsmattan (du vill inte veta vad som lever (eller inte lever) i den), min tränare ryckte av mig shortsen, suspensoaren och tryckte upp en tumme i rumpan på mig (man slappnar tydligen av då och glömmer bort smärtan). Jag är inte helt 100 på det där med att slappna av men du glömmer garanterat bort smärtan ett tag.

Sedan rullades jag in i en grön filt för att hålla revbenen på plats – så jag såg ut som en chilensk sushi där jag låg på golvet.

Troligen var tre revben brutna och det enda som for fram i mitt huvud var ”LUFT – BEHÖVER LUFT!”.

Tror du att jag för en sekund tänkte på att jag låg utan shorts, med suspensoaren vid näsan, tandskyddet simmande i en bakteriehärd av Guds nåde och en tränare som har halva näven upp i rumpan på mig? Tror du att jag ett endaste ögonblick oroade mig för vad andra skulle tycka och tänka? På hur jag såg ut och uppfattades av andra?

No way Jose! Inte en chans. Jag var lyckligt totalbefriad från alla sådana tankar och det var fantastiskt!

Det var verkligen en absolut upplevelse av total frid. Ont i revbenen? Absolut! Svårt att andas? You bet! Men ändock frid. Frid från kritiska, dömande tankar. Frid från gårdagen, morgondagen och allt annat innan och efter.

Fri från egots behov av att se bra ut. Att uppfattas som bra. Frid från alla dumheter som till vardags härjar i människans huvud.

Jag nämner denna händelse för att illustrera så tydligt som möjligt vad som verkligen är att vara fri från alla dömande och kritiska tankar du än må leva med. När något annat (andas) blir så otroligt dominerande att egots behov blir underordnade.

Jag säger inte att du ska springa ut och få revbenen brutna nu – jag vill bara förklara hur mycket vår oro, stress och ego står i vägen för något som redan finns inbyggt i oss alla – lycka och frid! Och allt som behövs är lite, lite… tysssstnad.

Nu finns det bara 3 platser kvar till workshopen den 3-5 oktober som inriktar sig på just detta – att tygla egot och finna frid!

Läs gärna mer om workshopen här.

Ha nu en riktigt bra dag!

Raymond