KONFLIKTER & STORYTELLING

Du har säkert hört uttrycket: ”If you’re not part of the solution – you’re part of the problem!” Jag skulle vilja säga ”If you are the problem – you are the solution!”

Överallt tycks konflikter blossa upp. Hela tiden och bland alla människor och grupperingar. Och eftersom jag gör det jag gör i mitt yrke finner jag mig ofta mitt i dessa – i stormens öga.

Gemensamt för alla konflikter som jag får arbeta med är att det alltid är den andres fel. Det finns en klar ovilja att ”plocka hem” ansvaret eller ens delar av det (att ta på sig 0,3% av ansvaret är inte att plocka hem det).

Gemensamt är också att det alltid är mycket ”storytelling” från respektive part (”han sa/hon sa – han gjorde/hon gjorde”).

Sett utifrån påminner i princip alla konflikter om bråk i sandlådan om vem som ska ha spaden och vem som tog hinken. Skillnaden är att vi vuxna har en klart mer avancerad ”storytelling” – så våra ”han sa/hon sa” kan ältas i all oändlighet (du som behövt lyssna på andras ”storytelling” vet vad jag menar).

Gemensamt för dessa är också att på frågan ”Vad är du beredd att göra för att få slut på konflikten?” så är svaret ”Vad som helst!” (eller i alla fall väldigt mycket).

Så säger de stridande parterna i alla fall. Men när det kommer till att plocka hem ansvaret så tryter plötsligt viljan att göra ”vad som helst”. Stor kostym och liten halvchilenare (skulle man kunna säga i mitt fall).

Så är det i alla fall där egot styr. För det är bara våra egon som desperat behöver ha rätt, få rätt och dra ”storytelling” tills alla andra stukat hörseln. För den del av dig som inte är ego vill faktisk få slut på konflikten och gå vidare (på riktigt).

Så låt mig dela en sak – inte med ditt ego utan med dig. Få saker i livet är så befriande som att se nyktert på en konflikt, se sin egen roll i den (fullt ut) och plocka hem ansvaret för det inträffade. Helt utan några ”om” och ”men”.

För så snart vi lägger in ordet ”men” så sabbar vi allt vi just sagt. Vi annullerar vår ursäkt och/eller vårt ansvar. ”Jo, jag vet att jag hade del i det som inträffat och att jag inte borde ha sagt så… MEN…”

Det min vän – är inte att plocka hem ansvaret. Det är att be om ursäkt med korsade fingrar bakom ryggen.

Vad vi så ofta glömmer är att vi i första hand ber någon annan om ursäkt för vår egen skull! Det är du själv som blir befriad när du framför din ursäkt. Så gör det för din egen skull.

Att ”plocka hem ansvaret” betyder inte att man slår på sig själv, trycker ned sig själv eller på något som helst sätt förminskar sig själv. Det betyder att man smärtsamt nyktert ser på sin egen roll i det inträffade. Varför? För att det är enda sättet att göra annorlunda nästa gång och undvika liknande situationer/konflikter.

För om du äger problemet så äger du också lösningen. Plocka hem ansvaret och bli fri. Plocka hem ansvaret – för din egen skull!

Argumentera och ifrågasätt gärna detta på bloggen här nedan.

Ha en fantastisk helg!