Det sker när du GÖR dig redo!

I ett par år har jag jag jobbat på att få till ett väldigt speciellt samarbete. Först med en aktör och sedan med en annan – ännu större än den första.

Idag kom samtalet – ”Vi kör!”

Det innebär en fantastisk uppväxling för min verksamhet. På alla sätt och vis – ekonomiskt, exponeringsmässigt, uppdragsmässigt, mm. En uppväxling som jag inte varit helt säker på att jag velat ha eftersom mitt liv har varit oerhört bekvämt. Både ekonomiskt och arbetsmässigt.

När jag ser tillbaka på de senaste två åren så ser jag tydligt denna stora ambivalens, denna osäkerhet i mitt agerande.

Mitt sinne ville verkligen ha det samarbetet (egot säger aldrig nej till pengar och exponering) men innerst inne har jag varit väldigt osäker. Dels för att, som jag nämnde så har livet varit oerhört bekvämt. Jag jobbar när och hur jag vill och tar mig bara an de föreläsningar och coachinguppdrag som jag verkligen vill göra. Att växla upp innebär med stor sannolikhet att jag får jobba en hel del mer. Kanske – det vet jag inte ens med säkerhet.

Så under dessa två år har jag slitits mellan att vilja och samtidigt inte vilja växla upp. Till dess att jag insåg att det inte alls är bekvämligheten som avskräckt mig – utan något helt annat. För när det gäller bekvämligheten så bestämmer ju jag fortfarande hur mycket jag vill jobba och vem/vilka jag vill jobba med. Jag insåg att jag egentligen bara har gömt mig bakom dessa ytliga argument.

När Tina började påpeka att det rörde sig om helt andra mekanismer såsom känslan av att inte vara värd framgång, eller oron för att inte förtjäna en så stor plattform att dela mitt budskap ifrån så började jag kika mer på det.

Och mycket riktigt – djupt där inne satt dessa rädslor och tryckte. I ett hörn under en matta.

Jag närmade mig dessa och började samtala försiktigt.

Efter ett par månaders kontemplerande och kontakt med dessa rädslor kom jag slutligen till insikt om följande; i mitt liv har jag kanske råkat ut för någon stackars procents skit och elände. Kanske att misshandel, mobbning och andra övergrepp totalt utgjort ca. 1% av min tid på jorden. Övriga 99% är det jag själv som dragit ut på lidande och misär. Det är jag och ingen annan som har stretchat ut och förlängt mina trauman från 1 till 100%.

Detsamma gäller mina andra rädslor och övertygelser. Kanske att jag någon gång fått höra något nedsättande eller negativt men sen är det jag och ingen annan som har ältat och ältat och ältat detta om och om igen och gjort det till en verklighet. Min verklighet.

Jag har upprepat det så många gånger för mig själv att jag har gjort det till en sanning. Tron är nog det starkaste människan har. Det vi tror på är vi beredda att gå i graven för. Och tror vi  – om än undermedvetet – att vi inte förtjänar framgång, lycka eller balans i livet så kommer vi aldrig att få det. Men tar vi oss tiden att kliva ner i källaren och kika i hörnet under mattan kan vi komma i kontakt med dessa undermedvetna rädslor och blockeringar. Och genom att se dom, lyssna till dom och inte skuffa undan dom mer – kan man komma över dom.

Således – efter ett par månaders samtal med mina egna tvivel och rädslor bestämde jag mig i måndags för att släppa dom och gå vidare. Plötsligt visste jag att jag både förtjänade och ville ha detta samarbete. Det var allt. Jag ringde inte, mailade inte – gjorde inget konkret förutom att släppa blockeringarna inom mig själv. Och idag onsdag ringer dom och säger ja till ett samarbete. Efter ett drygt års väntan. Vad är sannolikheten för det?

Vad jag försöker säga är att det är inte livet eller andra människor som sätter käppar i hjulen för oss. Det är vi själva.

Jag önskar dig en fin dag idag!

Bästa hälsningar

Raymond

 P.S. Anmäl dig idag till kommande on-linekurser – på måndag börjar vi!

KLICKA GÄRNA PÅ GILLA OM DU TYCKTE OM INLÄGGET