BAD BOYS – BAD BOYS…

Föreställ dig en ung kvinna. Hon har en historia av turbulenta och dramatiska förhållanden bakom sig. Intressanta, spännande (och ofta rätt snygga killar) har passera förbi i hennes liv. Spännande och något ”kantstötta” killar med kanske inte alltid ett helt okomplicerat förhållande till sina mödrar. Lite ”trasiga” killar som hon mer än gärna ger sig i kast med att försöka laga – som så många gånger förr. Fram med snickarlådan, dags att fixa lite. Det är den här typen av män – bad boys – som skymtar förbi i hennes kärleksliv. Ofta med ekot av hårda ord eller en krossad servis som enda minne.

Dramatiken verkar vara en självklar del av ett förhållande. Och hon kan ju inte förneka det – visst kittlar det lite när man håller på? Visst är det lite ”rusigt” att vara i bråk med sin partner? Lite. Man inväntar spänt på ett samtal. Ska han ringa? Ska jag ringa? Kanske skicka ett mess?

Mycket tid och funderingar under dagen. Men det är det värt. Det är som ett kittlande, förbjudet spel. Kommer han att ringa? Hela dagen blir som en spännande, smärtsam och ack så njutbar väntan. Det finns nästan lite drag av masochist i beteendet – och hon vet om det.Och när de slutligen blir sams (för det lyckas de alltid bli ) så är känslan obeskrivlig. Ett slags själslig orgasm när allt faller på plats och rummet fylls av en energi som man nästan kan ta på. För att inte tala om ”efter-bråk- bli-vänner-sexet”.

Men hon har fått nog nu. All dramatik börjar ta ut sin rätt. Hon har passerat 40 år och det tär på själen. Det tär på kroppen och sinnet att leva i denna ständiga dramatik. Och tyvärr har det blivit samma sak med varje ny man hon träffat. ”Varför drar sig alla idioter till mig?” frågar hon sig. Av bästa väninnan får hon en t-shirt med texten ”IDIOTMAGNET” på.

Hon vill hitta ”den rätte” precis som så många av hennes vänner gjort. Varför skulle inte hon? Hon ser bra ut, är trevlig, har ordnad ekonomi, två snälla barn… Ja, efter vad hon kan se så är hon faktiskt ett riktigt kap – och med all rätt, hon är det. På alla sätt och vis.

Och en dag presenteras hon för en man i hennes ålder. Med två barn i samma ålder. De delar samma fritidsintressen, samma humor och uppskattar varandras sällskap. På pappret är det 100% matchning – full kompatibilitet.

Men inom henne är det dödstyst – blick stilla. Inte ett uns av upphetsning. Inte en viskning av en kittling, inget… Inget spännande. Inget som rör sig. Ingen… energi.

Hon går helt enkelt inte igång på denne fantastiske man. Och hon försöker. De går på bio, äter middagar och går promenader. Men nada, niente, nothing. Ingenting händer.

Chansen finns att du känner igen dig i denna kvinna (även du som är man). Varför blir det så? Varför lockas vi inte av det som vi så förtvivlat gärna vill ha i våra liv? Varför går vi inte igång?

Jag berättar mer om det senare i veckan.

Vi hörs!

DELA ELLER GILLA GÄRNA HÄR NEDAN!