Tänk om jorden INTE är platt?!

Att forma sin kropp – sitt sinne – sitt liv

Sommaren 2013 var jag uppe i Sundsvall och föreläste på en tävling som heter Tammerpokalen. Jag visste egentligen inte mer om denna tillställning än att det handlade om fitness och bodybuilding samt att det var Anders Graneheim som höll i den – en av de trevligaste personer jag mött i mitt liv (se bilderna här nedan).

Det närmaste bodybuilding jag har kommit i mitt liv var en jättedunk proteinpulver som jag tryckte i mig när jag gick i gymnasiet. Efter att ha klämt ned litervis med denna gegga satte jag mig och väntade på att armarna skulle biffa till sig. Kanske onödigt att säga – men inget hände förutom att frekvensen på mina toalettbesök typ fyrdubblades under en månad.

Man skulle kunna säga att det var en mina tidigare möten med personlig utveckling och universums lagar – inga armhävningar inga muskler.

Vid ett tillfälle fick jag dela baksäte mellan två f.d nordiska mästare i bodybuilding – jag kände mig som ett mynt i en stjärtspringa. Och eftersom mina föreläsningar är ämnade att knuffa och puffa på publiken – för att inte säga provocera lite – och ingen i publiken vägde under 130 kg tänkte jag att det skulle bli en intressant helg det här.

Hur som helst, på herrgården där alla tävlande och deras anhöriga (och jag) bodde rådde en fantastiskt härlig stämning och jag blev välkomnad på ett sätt man alltför sällan möter idag.

Så mina fördomar gentemot muskelbyggare fick sig en ordentlig känga och jag fick ytterligare en lektion i att inte ”döma boken efter dess omslag”. Dessutom blev jag fascinerad av deras kunskaper inom kost, kroppen och hälsa i stort. Jag menar – vilken normal människa vet vad aminosyror, myosin och agonist är?

Jag lyssnade nyfiket på samtalen och insåg snart att det handlade om bra mycket mer än att bara bli stor och musklig. Proportioner och symetri, framförande och utstrålning spelade lika stor roll som stora muskler.

Jag fick t ex veta att jag var perfekt proportionerad – proportionerligt tunn…

Och det är det där med proportioner och symetri som fick mig att inse hur oerhört exakt de som utövar denna sport mejslar sina kroppar.

Jag hade trott att man skulle lassa så tungt som möjligt, skrika högst och ha fulast byxor. Men icke. Genom precisa rörelser, små ändringar i grepp och vinklar aktiveras en muskel på ett helt annat sätt än med det tidigare greppet.

Vi talar helt enkelt om att skulptera den mänskliga kroppen in i minsta detalj. Och man kan tycka vad man vill om muskelbyggarkroppar men man kommer inte undan att det är ett oerhört arbete, mycket kunskap och exakta rörelser som mejslar fram den kropp man vill ha.

Och vad har detta med personlig utveckling att göra? frågar sig en vän av ordning. Jo, för det slog mig att på exakt samma sätt som man kan mejsla fram sin idealkropp kan  man även ”mejsla” fram sitt ideal-jag.

Jag kan genom hårt arbete, kunskap och exakta övningar forma mitt sinne, min världsbild, min inställning, mitt mående och mitt liv precis så som jag vill.

Och jag kan göra det oavsett inkomst, ras, religion eller ålder. För den som påstår att ”man kan inte lära gamla hundar att sitta” är nog bara en trött gammal hund själv.

För ca. 8 år sedan började jag ”mejsla” om mitt sinne. Och jag skulle vilja påstå att jag idag är minst lika nördig med mitt mejsalande som mina nya kroppsbyggarvänner uppe i Sundsvall. ”Om jag gör det där i ett par veckor kommer jag att förändra det där hos mig. Och om jag växlar ned på det där andra kommer jag att balansera det tredje på ett bra sätt.”

Jag ställer fram godisskålar  hemma med favoritgodiset samtidigt som jag ger mig självgodisförbud i en månad. Varför? För att träna självkontrollen. Jag borstar tänderna med ”fel” hand för att hålla mig medveten och jag har ringt min buddy Peter varje morgon i snart 7 år för att hålla mig på banan.

Så där håller jag på. Och jag tycker att det är galet roligt. Det ger resultat och det tillåter mig att leva det liv som jag verkligen vill leva. På riktigt – det är dessa saker som gör att jag idag är en lycklig skit som mest lallar omkring och njuter av livet. Från självmordsbenägen tonåring till en lycklig skit på några år – helt OK deal tycker jag.

Det kostar inga pengar att tala om. Det tar ingen tid att tala om och det gör inte det minsta ont. Jo, förresten. Precis som när man bygger kroppen så kan man få ett slags ”träningsvärk” ibland. Men det är bara egot som knorrar – värre än så är det inte.

Så om möjligheten att skapa sig det liv man verkligen vill leva finns där mitt framför näsan på en – varför gör man det inte?

Min gissning är rädsla. Rädsla för förändring. Man vet vad man har  men an vet inte vad an får. Och även om det jag har inte är bra för mig så känner jag i alla fall igen mig i det. För vem vet vad som finns där ute? Vem vet hur det blir om jag kliver ut ur mitt invanda mönster och förändrar min tillvaro?

Det är som att vara den förste som ska segla iväg och se om jorden verkligen är platt eller inte. Jösses vad tokrädd man vore om satt i den båten. Faller vi över kanten eller vad händer? Är det världens ände som väntar, eller?

Men förstå hur det kändes när det aldrig kom någon kant. När nya landmassor, nya kuster och nya möjligheter öppnade sig för dem som satt i båten och skakade av rädsla. Vilken grej!

Så den stora frågan är – vill du fortsätta tro att jorden är platt eller vill du se sanningen, ändra dina mönster och bli en ”lycklig skit” du med?

Våga mejsla ditt sinne. Våga skapa dig det liv du förtjänar och våga upptäcka att jorden faktiskt är rund.

Om du vill testa – om du vågar ta steget så lovar jag att finnas där för dig under hela resan. Tillsammans med en stor grupp upptäckare kommer vi den 3 mars att hoppa i den lilla båten och bege oss iväg på en 3 veckor lång seglats. En fantastisk upplevelse där vi mejslar våra sinnen, formar våra liv och skapar den vardag var och en önskar och vill ha.

Följ med och se att ”världens ände” egentligen är ”Världens början!”.

Anmäl dig här nedan redan idag – välkommen!