Fula, Skitiga, Elaka – skilsmässor när Egot får bestämma

Vi som har barn har en tendens att bedyra vår kärlek till dem inför allt och alla i ordalag av bibliska proportioner. Vi talar om oceaner av kärlek till de små och hur vi skulle kunna offra våra liv för dom. Med darrning på rösten och glansiga ögon kliver vi stolt fram till podiet och svär inför massorna med framskjutet bröst ”Jag älskar mina barn mer än något annat på jorden!”

Vore detta en film så är det på precis detta ställe som vi nu skulle få höra det skrapande ljudet av en skivnål som dras över vinylen. Shreeetch…

För det är här som bilden fryser till och vi åskådare inte förstår något av vad som just hände. ”Jag älskar mina barn över allt på denna jord! – Hörde jag rätt?” viskar vi till varandra.

Vi kan spola tillbaka filmen och se vad som egentligen försiggår. (Det går precis lika bra att spola fram filmen eftersom den tårdrypande scenen med den glansögda föräldern som bredbent står på livets barrikader och skanderar ut sin monumentala kärlek till sina barn återkommer lite varstans i filmen – typ tjatigt ofta).

Vi ser en batalj, ett slagfält och två bittra motståndare. De gör allt som står i deras makt för att sätta krokben, sabotera och göra livet surt för den andra parten. Det verkar inte finnas någon gräns för uppfinningsrikedomen när det kommer till fula knep och billiga trick.

Ibland råder bara en bitande kyla, en avstängdhet och distans mellan parterna. Ett emotionellt vakuum som kanske t.o.m. är än mer skrämmande än ilskna känslopåslag. En likgiltighet och frånvaro som går tvärtemot allt man trodde att mänskliga relationer stod för.

Man skulle kunna tro att det är Dallas vi ser på men det är det inte. Det är en helt vanlig skilsmässa i dagens Sverige. Och de båda motståndarna är barnens bägge föräldrar. Samma föräldrar som för ett ögonblick sedan så poetiskt rörande kungjorde sin gränslösa kärlek för sina barn.

Det handlar inte längre om huruvida de ska försöka lappa ihop äktenskapet och göra ett sista tappert försök att hålla ihop familjen. Den gränsen är sedan länge passerad. Det handlar inte om fördelningen av de större materiella tillgångarna – för dessa har man redan slitit i bitar mellan varandra. Inte för att man vill ha dem utan för att man inte vill att den andra parten ska ha dem.

Den förr så trötta och utarbetade föräldern verkar ha fått en rejäl vitamininjektion för nu finns kraft nog att ägna varje vaken timme till att förgöra motparten. Det finns ett fokus, ett engagemang och en drivkraft som skulle göra Gunde Svan grön av avund.

Och mitt emellan dessa båda kombattanter – dessa båda vuxna individer som barnen ser upp till och utifrån vilka de formar sin världsbild – står barnen. Bland skärvorna av det som en gång var en familj står ett barn och skakar mellan sina ”förebilder”. De som inom kort återigen kommer att svära att de älskar sina barn över allt på denna jord.

Så beträffande påståendet att ”Jag älskar mina barn över allt på denna jord!” är följande fråga oerhört befogad; Really? Gör du? För det ser faktiskt ut som att du sätter dig själv i främsta rummet. Dina egna behov och önskningar före någon eller något annat. Eller har vi åskådare missat något?

Det finns något som jag kommit att se alltför mycket när jag arbetat med par som ligger i skilsmässa, och det är att så många där ute älskar sitt Ego mer än något annat på denna jord.

Vilken anledningen till uppbrottet än är, vare sig det är otrohet eller ”meningsskiljaktigheter” så kan man hantera det om man kan tämja sitt Ego. Det tragiska är att de flesta av oss är rätt dåliga på det. En person som inte skulle tveka att kasta sig in i ett brinnande hus för att rädda sitt barn kan utan att blinka kasta sig in i en förödande maktkamp med sin forna livskamrat enkom i syfte att tillfredsställa sitt sårade Ego.

Alla skilsmässor som inte är 100% lyckliga är baserade på detta – att en eller bägge parter har ett brinnande begär att blidka sitt stukade Ego. Utan undantag!

Tänk gärna på det innan tallrikar, möbler och stämningsansökningar börjar flyga.

Tänk gärna på det innan tystnaden, kylan och avståndstagandet fryser ned barnens själar.

Och minns det när du står på barrikaderna med tårar i ögonen och skriker ut;

”Jag älskar mitt barn över allt på denna jord!”

För jag betvivlar inte att du älskar ditt barn. Men kanske att du älskar ditt Ego lite, lite mer?

Gillade du artikeln? Klicka då på gillknappen nedan samt lämna gärna en kommentar på inlägget med dina tankar och funderingar!