Stress – Vår bäste vän

Ta ett par djupa andetag. Känn hur axlarna åker ned och hur din kropp slappnar av. Där du var nyss, där din kropp var nyss är troligen där du är 99% av din tid (även när du sover). Hur känns det?

Inte så konstigt kanske att vi behöver en drink, shoppa, ha sex eller se på TV för att kunna slappna av. För att få komma till vårt naturliga läge – avspända och coola.

Så en liten tanke. För ett tag sedan gick jag och funderade kring allt som vi producerar i vår värld. Allt som vi stressar iväg till jobbet för.

Vi har idag maskiner, robotar, datorer. Dessa kan, var och en utföra 1000-tals människors arbete. Ändå stressar vi alla omkring och ska ”utföra” något. Ett liv fyllt av ”måsten”.

Fundera över (rent filosofiskt och inte i exakta tal och termer) hur många av oss som skulle behövas för att hålla vårt samhälle igång. Då
menar jag för att tillgodose ett minimum av våra behov – våra mest grundläggande behov.

Vattenreningsverk (maskiner med några få tekniker), sophämtning, mat (fabriker som hostar ur sig miljoner förpackningar per dag), värme, el, tak över huvudet, kläder (återigen fabriker som spottar fram 100 000-tals tröjor, byxor mm varje dag).

Ta bort all övrig industri – mode, TV, underhållning, aktier, klockor, reklam, events, idrott etc etc. Hur många av oss skulle verkligen behövas för att hålla samhället igång? 10%? 5%?

Min poäng är att de flesta av oss producerar inget annat än… ingenting. Vi tillför inte någonting av egentligt värde. I alla fall inget som behövs sett ur rent basala behov.

Frågan är inte om det vore så roligt utan bio, smink, datorer, iPads osv. Utan förståelsen för att vi de facto bara producerar saker som inte gör någon skillnad – egentligen.

Vad jag försöker säga är att ur det perspektivet kanske vi kan lära oss att ta det lite coolare. Slappna av i det vi gör och inte ta oss själva och det vi producerar på så blodigt allvar.

Fråga dig i slutet av dagen vad du gjorde med din tid just denna dag. Jagade du saker eller uppskattade du det du redan har? Och tid min vän – är det enda du verkligen har. Vad gjorde du av den?

Raymond